♥

Jag ber inte om er uppmärksamhet och jag kommer säkert låta som ett deppress barn nu... Men jag måste bara skriva av mig, det här handlar inte om mina vänner.. Utan om mig. Under nästan 1 år på min skola har jag varit osäker i mig själv, under hela vintern hade jag självmordstankar, men jag sa det aldrig till någon, ville hålla det inne.. Nästan alla svek och såret inuti mig blev bara större & större, kändes som alla strör salt i mina sår då, jag kolla på knivar gång på gång, jag kolla på rakblad gång på gång, jag gick nära rälsen för jag ville att någon skulle putta mig & jag kolla på repet gång på gång & ibland sagt för mig själv, nån dag gör jag det.. För jag fick höra så mycket i skolan, att jag var ful, att jag var fet, att jag hade fullt med smink, att jag inte hade råd med kläder, men jag skratta, jag log även fast det brände inuti mig.. Jag kan själv säga idag, att jag mår som bäst idag.. Men under vintern började min pappa dricka & kommer aldrig, ALDRIG glömma natten jag fick gå igenom.. Det var så svårt att ens få någon blund , för jag var rädd.. Jag kände mig ensam och rädd, jag fick se mamma gråta, det gjorde ont i mig .. Sen sluta det & jag är så glad, att det inte hände på flera månader.. Sen kom allting tillbaks jag börja skära mig igen, riktigt grovt att jag förstörde en blodådra.. Mina nära och kära vänne vet allt om mig, allt jag gått igenom, alla kan inte förstå sig på mig , folk säger att jag blivit kaxigare, men är det inte så svårt att förstå? Fick bara skit, alla la över saker och ting på mig hela tiden, jag ville inte va den lilla söta rara tjejen, jag ville va en tjej med attityd, som kunde stå emot saker och ting, jag vill inte låta för ego nu, men jag är stolt över mig själv, att jag palla all den där skiten .. Jag vill bara säga tack till slla mina underbara vännet som jag har ,.. Som hjälpt när jag varit nära på att dö, jag älskar er alla !