♥

Mitt liv är som ett spel,man vet aldrig vad som händer på nästa nivå

men jag kände mig så jävla bra, jag var uppe i nivå 10 men sen, på 1 minut

dog jag och hamna på nivå 1 igen. ibland sitter jag för mig själv

och frågar mig själv varför sa du så?varför gjorde du så?varför hände det här?

Jag vet att det finns så många därute, till och med för många som hatar mig

för jag mår dåligt men jag mår fan inte bättre av att ni ska kalla mig emo och hata mig

utan en enda anledning.., Jag sitter rädd just nu och tänker på hur min framtid kommer se ut

jag vill tillbaks till min barndom och börja om allting. jag önskar jag aldrig skärde upp min arm

Jag såg en sida av mig själv och jag har nu fattat hur jag betett mig. jag måste mogna

jag vet, jag måste bli äkta . jag vet . sluta klanka ner på mig när jag försöker ta mig uppför berget.

jag ser mina tårar rinna och börjar undra varför jag gråter ? att gå runt i en skola

där alla hatar den,ger snea blickar och att man får höra ord bakom sig

det är då gråten kryper fram men samtidigt vill jag inte visa mina tårar för dom. försök få ner mig

men ni förtjänar inte mina tårar,ni förtjänar inte ens mitt bajs? säg fan itne heller att jag skämmer ut mig

för jag skriver här o nu vad jag igentligen känner för hur annars ska ni förstå?

ni läser min blogg,men lyssnar inte annars på mig? så jag gör på det här sättet

sen kan jag ta konsekvenserna (stav?) vill bara stanna i hans famn

då jag är glad. vill ge han en kyss och aldrig säga farväl..